År 2012 utsåg UNESCO ett antal hälsingegårdar till världsarv — Sveriges femtonde. I ett internationellt perspektiv är det gårdarnas välbevarade inredningar som är det mest unika.
2014–2018 genomfördes ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt där ett stort antal interiörer med väggmåleri, målade möbler och textilier undersöktes med hjälp av naturvetenskapliga och humanistiska metoder och teorier, och Hälsinglands inredningskultur sammanfattar resultaten.
Nu vet vi vilka pigment och bindemedel som allmogemålaren Gustaf Reuter använde. Genom arkivmaterialets uppgifter och analyser av bevarade textilier har vi en uppfattning om det turkröda garnets användning.
Det är också fastställt att den numera ljust blågråa bottenfärgen på skåpen från Forsa socken ursprungligen var klart blå. Och att den anonyme Blåmålaren troligen var två personer, man och hustru — från Bingsjö i Dalarna.
Innehåller…
Inledning
– Hälsinglands inredningskultur som forskningsuppgift.
– bilden av ett världsarv konstrueras.
– Hälsinglands inredningskultur – teori och empiri.
Estetiska uttryck i måleri och textil.
– Estetiska perspektiv med kultur- och konstvetenskapliga metoder.
– Målares arenor – gårdar och kyrkor.
– inrednings- och möbelmåleri i Ovanåker och Delsbo.
– Möbelmåleri i Järvsö pch orsa 1780-1850.
– Målares närverk, relationer och samarbete, måleriet i Ljusdal till och med Anders Erik Ädel.
– Blåmålaren – Hälsinlands med kände oidentifierade målare.
– Estetisk variation i vävning och broderi.
Material och teknik
– Konstteknologisk källforskning med ett hantverks- och konserveringsvetenskapligt perspektiv.
– Trä, textil och papper som underlag.
– Färgers framställning, distribution och användning, Vejde, turkiskt rött och andra färger.
– Målarens tekniker, verktyg och tillvägagångssätt.
– Konstteknologiska undersökning av Hälsingemåleri och hur de kan hjälpa till vid attribueringar.
