Titeln kan också köpas via:
Akademibokhandeln
Bookhero
Det sena 1800-talet var emancipationens tidevarv – och textilens. Sällan har sådant intresse visats textilen som konst och bärare av moderna idéer. Selma Giöbel stod mitt i den utvecklingen. Hon etablerade sig som tongivande mönsterritare och handelsidkare, i Stockholm och i Vadstena. Ingår i serien Studier i textil- och modevetenskap.
Selma Giöbel (1843–1925) föddes i en släkt av hantverkare – men att som kvinna ta steget fullt ut och bli egenföretagare, konsthantverkare och handelsidkare var inte självklart i 1800-talets Sverige. Selma kom att bli en av sin tids främsta mönsterritare och handelsidkare inom textilhantverk.
Som kvinna i det sena 1800-talets Sverige var det knappast självklart att välja denna livsbana, men inom textilhantverk vann progressiva idéer om kvinnors rättigheter mark och det öppnade för nya initiativ. Här fanns dock en spirande rörelse för kvinnors självständighet och jämlika rättigheter. Inom konstnärliga yrken märktes detta tydligt, och bland kvinnor verksamma inom textilhantverk hade emancipationen ett särskilt starkt fäste.
Det textila hantverksyrket bestod inte bara av mönsterskapande och arbete i ateljén, handel och utställningsverksamhet var också en viktig del av vardagen.
Selma Giöbel kom till Stockholm som 25-åring för att gå på Slöjdskolan (nuvarande Konstfack) och hon fortsatte sina studier utomlands, bland annat på South Kensington School of Art i London.
Selma Giöbel var aktiv i Handarbetets Vänner och år 1885 grundade hon affärsrörelsen Svensk Konstslöjdutställning i Stockholm. En firma för produktion och försäljning av konsthantverk i egen design och på kommission. Där såldes med stor framgång allt från väggbonader till möbler i svensk hantverkstradition, och hennes insatser som konstnärlig ledare väckte beundran. Den blev en av Stockholms ledande firmor på området, där inte minst textilerna väckte samtidens beundran och Giöbels insatser som konstnärlig ledare framhölls som banbrytande.
Giöbel lämnad emellertid sin firma strax innan sekelskiftet. År 1907 grundade hon en egen vävstudio i Vadstena nära sina hemtrakter vid norra Vättern. Än idag finns den storslagna, av natur och omgivningar inspirerade mattan Ombergs blommor på vännen Ellen Keys Strand. Under åren kring 1910 skapade hon flera stora mattor av annorlunda karaktär än många andra vid tiden – Vätterns is, Vätterns vågor och Ombergs blommor.
Denna rikt illustrerade bok är resultatet av ett omfattande forskningsarbete och studier av tidigare okänt arkivmaterial. Innehåller illustreras med mängder av mönster, färdiga men också skisser.
Giöbels mönsterskapande och hennes förmåga som entreprenör, liksom hennes betydelse som förgrundsgestalt för den yrkesarbetande, konstnärligt drivna och handelsinriktade kvinnan sätts i boken in i sitt historiska sammanhang. Här identifieras också en rad väverskor verksamma vid Svensk konstslöjdutställning som aldrig tidigare omnämnts i design- och konsthantverkshistorien.
Bokens innehåll har stor betydelse för kunskapen om hur handel och produktion av hantverksmässigt utförd inredningstextil gick till under perioden 1885–1915. Den nyanserar bilden av vad som salufördes och hur man tänkte kring mönsterskapande och modern textil. Den ger en utvidgad förståelse för hur textila näringar var del under 1800-talets sista årtionden. Därtill presenteras för första gången en mer heltäckande bild av Selma Giöbels verksamhet och textila produktion.
Författaren Elin Manker är filosofie doktor i konstvetenskap och forskare inom design- och konsthantverkshistoria. Hon disputerade med avhandlingen: Förlagd form. Designkritik och designpraktik i Sverige 1860–1890.
