Titeln kan även köpas via:
Akademibokhandeln
En innehållsrik och mycket lärorik bok om folkkonst i Östergötland, en tidlös bok, som samlar populärvetenskapliga artiklar på ämnet folkkonst i Östergötland i dåtid, nutid och framtid.
Under år 2015 formades frågor på Östergötlands museum under uppstarten av folkkonstprojektet.
Hur såg folkkonst ut?
Vem hade skapat dem?
Varifrån kom de?
I samarbete med Östergötlands hembygdsförbund reste projektgruppen runt och inventerade hembygdsgårdar, från norr till söder, till öster och väster. Hus, bodar, stugor och vindar öppnades och ett skattjakt.
Föremål hittades som glömts bort och var dammiga. Föremål med spår av händer – använda och slita – dekorerade på olika sätt. Karvat trä, utskurna mönster, målade möbler, vackra textilier. Sammanlagt finns ca 90 hembygdsföreningar i Östergötland.
Hur ser folkkonsten ut? Den är färggrann, karvad, stickad och ibland förändrad, lappad och lagad i flera led. Den är lika brokig, lika varierad, som den befolkning som har skapat den och bevarat den – östgötarna själva.
Folkkonsten verkar vara en inneboende kraft hos mänskligheten som går igen i alla delar av världen under alla tider och som uttrycks i alla material. Under 1800-talet blev folkkonst ett begrepp för att skilja föremål som människor, oftast på landsbygden, gjort från den konst som var etablerad i de högre samhällsskikten.
Kring det förra sekelskiftet fylldes svenska museisamlingar och hembygdsgårdar av folkkonstföremål i syfte att bevara allmogens konst i en värld som präglades av industrins urbanisering. Folkkonsten har blivit ett bortglömt begrepp som sällan används i vardagsspråket.
Boken är indelad i 4 kapitel.
1. Ett begrepp fyllt av traditioner och kreativitet.
2. Konstnärerna bland folket, folkets konstnärer.
3. Färger och trådar, tekniker och traditioner.
4. Folkkonst i museer och arkiv.
Under 1800-talet blev folkkonst ett begrepp för att skilja föremål som människor, oftast på landsbygden, gjort från den konst som var etablerad i de högre samhällsskikten. Kring det förra sekelskiftet fylldes svenska museisamlingar och hembygdsgårdar av folkkonstföremål i syfte att bevara allmogens konst i en värld som präglades av industrins urbanisering.
Samtidigt så har folkkonst idag blivit ett bortglömt begrepp som sällan används i vardagsspråket.
