Titeln kan också köpas via:
Akademibokhandeln.
Denna bok är ett praktverk med nedslag i Jämtlands och Härjedalens textilhistoria. Här berättas om det textila arbetet och de sammanhang där hemmets nyttotextilier, prydnadsvävar och kläder har tillkommit. Det mödosamma textilarbetet å ena sidan – glädjen att skapa något vackert å andra sidan.
Det handlar om Jämtlands och Härjedalens textilhistoria, men innehållet ger generell kunskap till glädje för varje läsare som fascineras av garnerna, tygernas och plaggens magi.
Fakta om boken:
En rikt illustrerade bok med så många som 325 bilder som berättar om det textila arbetet och de sammanhang där hemmets nyttotextilier, prydnadsvävnader och kläder har tillkommit. Det är en stor och tung bok med över 1,5 kilo samt i vikt med att påkostat utseende.
Det stora formatet gör alla fina färgbilder rättvisa med närbilder och detaljer ur broderier och vävar mm fyller hela sidor. Det känns modernt och inspirerande. En riktigt praktfull färgstark Coffetable book!
Boken återger det ansvar kvinnorna hade för den textila produktionen i hemmen, och den kunskap som uppkom ur detta ansvar. En får inte intrycket att det var direkt fattigt i dessa landskap på den tid som skildras, men en förstår att marginalerna inte alltid var så stora. Vad som dessutom genomsyrade hushållet var att en inte skulle slösa. Det mesta kunde användas, och ofta både en och två gånger.
De huvudsakliga grundmaterialen var ull och hampa, i någon mån lin. Ett uppslag visar andra spånadsämnen som getragg, kvinnohår, nöthår, hundhår, nässla, harull, ängsull, kosvanstagel, svinhår och svinborst samt hästtagel, med exempel på användningsområde.
I ett kapitel berättas om tidsstudier på textilt arbete. En särk, basplagget av hampa med lång kjol och långa ärmar som alla kvinnor hade, vägde 9 hekto. Från sådd, genom beredning, spinning, vävning och sömnad tog det 95 timmar. En kjol med (köpt) bomullsvarp och ullinslag tog 42 timmar och ett förkläde 12.
Om en kvinna satt och spann grovt garn på en spinnrock i en vecka, kunde hon få ihop 12 600 till 1400 meter garn, dvs tre till fyra kilo. För detta fick hon år 1770 3 daler kopparmynt, motsvarande 77 kr i 2009 års penningvärde.
Yrkesväverskan Brita Wikman berättade på 1980-talet hur snabbt hon måste väva för att få lönsamhet: 1 meter vadmal på 3 timmar och 1 meter linnelärft på en dryg timme. En duktig stickerska stickade en lång strumpa på en dag.
Ett kapitel handlar Överhogdalsbonaden och Marbymattan. Bonader som inte borde finnas, så gamla är de, med C14-dateringar är från 1000- och 1100-tal. I boken visas bilder på ett flertal lika så gamla dubbelvävar, som också finns bevarade.
Textilier är en dyrbar skatt. Här presenteras hemmets olika typer av textilier: dukar, förningsduk, dynor, bolster, blöja och underbreda, fällar och täcken, kuddar och örngott, lakan, förlåtar, hand- parad- och långhandduk, golvmattor, gardiner och rullgardiner mm.
Det finns mycket att ta del av i denna innehållsrika bok, att förundras över och att glädjas åt.
Boken är indelad i otal kapitel:
Textiliernas värde, Den glansiga ullen, Lin och Hampa, Ragg hår tagel och andra udda fibrer, Slända och spinnrock, Färg och färgare, Nålbindning stickning och virkning, Var kvinnas vävning, Sömnad, Hemmets textilier, Blomstrande skaparglädje, Det allra äldsta, Köpetyger, Kläder signalerar, Kontakter över gränserna, Kläder genom tiderna, Bröllop, Smycken, Underkläder, Vardagskläder, Att klä sig på vintern, På huvudet, Textilier som inspirerat till nyproduktion, Tvätta mangla och stryka, Handarbetspynt, Några kvinnliga textilprofiler, Dialektord.
