Titeln kan också köpas via:
Akademibokhandeln
Bookhero
Annika Luther skriver om rågens långa och intressanta historia i sin bok Rågen. En spretig historia. Boken är en fackbok men även en spännande berättelse som underhåller och ger ny information till läsaren. Boken är nominerad till Fack-Finlandiapriset 2022.
”Människans dagar är som gräsets, flyktiga och sedan plötsligt över, just som allt börjat rulla på så bra.”
Gräsättlingar försörjer mänskligheten, ris, vete och majs är alla gräs. Rågen, från början ett turkiskt ogräs, blev så småningom nationalsymbol i Finland. Rågen har besjungits i dikten och svedjebruket har avbildats i konsten.
Under ljusa sommarnätter kunde älskande par gömma sig i den höga rågen. I verkligheten har rågskördarna varit avgörande för folkets överlevnad. Det märktes inte minst under den stora hungerkatastrofen 1867-68. Fortfarande håller rågbrödet ställningarna och än idag bakar folk surdegsbröd av alla krafter.
Rågen. En spretig historia är både en fackbok och en spännande berättelse. Annika Luther skriver om kapprustningen mellan gräs och betande djur, om forskarna som svalt ihjäl hellre än att äta sina värdefulla frön, om missväxt och hungerår och om varför rågens följeslagare blåklinten blev högerns favoritblomma.
Idag dyker rågen upp som whisky i Vörå och bevaras för framtiden i det stora Domedagsvalvet på Spetsbergen. Boken är illustrerad av Herta Donner.
I Rågen. En spretig historia skriver Annika Luther om hur sädesslaget som från början var ett turkiskt ogräs så småningom blivit en nationalsymbol i Finland. Rågen har besjungits i dikten och svedjebruket har avbildats i konsten. Under ljusa sommarnätter kunde älskande par gömma sig i den höga rågen. I verkligheten har rågskördarna varit avgörande för folkets överlevnad. Det märktes inte minst under den sista, stora, europeiska, fredstida hungerkatastrofen 1867-68. Fortfarande håller rågbrödet ställningarna och än idag bakar folk surdegsbröd.
På frågan om vad nomineringen kan betyda för hennes bok svarar Annika Luther att hennes finska översättare glatt hade sagt att det betyder att den får mera synlighet.
– I Finska Bokhanden till exempel hade den finska versionen hittills hållits på kokboksavdelningen. Så nu kanske de flyttar den. Det är inget fel på på kokböcker men det här är ju ingen kokbok, säger Luther med ett skratt.
Annika Luther har tagit steget från att skriva historiska romaner för unga till romaner som utspelar sig i vår tid och nu till fakta.
– Egentligen är det inte alls ett stort steg. Alla mina böcker har byggt på fakta, ofta biologi och natur, som jag sen lite med våld har försökt vrida till fiktion. Nu insåg jag att jag inte behöver vrida till en roman av någonting som är alldeles tillräckligt spännande i sig.
– Det visar att i alla de mest vardagliga saker, när man dyker in i dem så finns det hur mycket intressant som helst. Jag insåg när jag började skriva om råg att där fanns mycket att hämta, men riktigt hur mycket – det hade jag inte den blekaste aning om, säger Luther.
Resultatet blev boken Rågen – en spretig historia. Det visade sig att rågen har en lång och krokig historia där den till en början var en inträngling bland korn och vete. Rågen sågs som ett ogräs, något som man åt först när svälten hotade.
Tre gräs försörjer mänskligheten. Hälften av allt vi äter är gräsfrö. Riset från Ostasien, vetet från Mellanöstern och majsen från Centralamerika är alla gräs. Där sådana gräs växer uppstod jordbruket för cirka 10 000 år sen.
– När jordbruket sedan spred sig till kallare och fuktigare områden växte särskilt vetet allt sämre medan rågen och havren växte bättre och i något skede insåg man att ok, om vi inte får vete så äter vi väl det här som växer, beskriver Luther förloppet.
På många ställen fanns föreställningen att vetet förvandlas till råg när man klättrar uppför bergen, för vetet gror sämre och sämre medan rågen tar över.
– Det har odlats ganska lite råg i Finland, men på sista tiden har det skett en liten renässans med alla hälsoaspekter. Men under en lång tid var det så att en stor del av den råg vi åt de facto var importerad.
Eftersom rågen behöver nattfrost för att gro sås den på hösten och då ska den övervintra under snön, vilket gör den sårbar för is. Av den råg som såddes hösten 2021 har en stor del förstörts under tjocka lager av is på åkrarna.
Till skillnad från andra spannmål är rågen korspollinerande. På samma sätt som tallen sprider rågen sitt pollenfrö med vinden – det kallas att rågen ryker eller blommar. Det betyder att man inte kan vara säker på att den råg som växer upp är den samma som man sådde, för den kan ha pollinerat sig med råg från andra håll.
Det hade större betydelse förut när gårdarna hade olika rågsorter som var specialiserade, men dagens bönder köper utsädet från en koncentrerad spannmålshandel, så kallad hybridråg.
Annika Luther diskuterar i Rågen – en spretig historia även allt från Finlands hungerår till hur världen kunde få mat i framtiden. Möjligheten att utveckla sorter med hjälp av genteknologi som tål torka och för saltade jordar borde inte lämnas outforskad.
– Men det allra bästa sättet att få maten att räcka till för världens befolkning är nog att äta mindre kött och mera grönsaker för största delen av spannmålsskördarna går åt till foder för kor.
Över tre fjärdedelar av världens jordbruksmark används av betande djur eller för foderproduktion, enligt FN:s mat- och jordbruksorganisation FAO. Det går åt ungefär tio kilo spannmål för att producera ett kilo nötkött – spannmål som kunde ha blivit människomat. Annika Luther skriver att en diet baserad på spannmål är den enda som räcker till för att föda jordens befolkning.
Men hon presenterar också en intressant tanke, när hon citerar Lennart Olsson, professor i hållbarhet vid Lunds universitet som menar att vi borde korrigera ett misstag som gjordes för 10 000 år sedan när vi började odla ettåriga växter.
I stället borde vi utveckla perenna versioner av gräsväxter som har djupa rötter som binder jorden och håller fukten. De växterna ger mindre skördar, men det kunde vara en lösning för framtiden när klimatet blir varmare.
