Maria Adlercreutz (1936 2014), var en av de främsta förnyarna av svenskt textilhantverk under efterkrigstiden. Med sina bildvävar lät hon konst och formgivning kombineras med ett politiskt och globalt perspektiv.
Maria Adlercreutz vävde bilder för att vi inte får glömma. Bilder som berättar om ljuset i människan, mörkret i världen. Väven blev ett redskap för att göra omvärlden tydlig.
Med verket I hennes ögon speglas folkets ljus fångade hon med intensivt mänskligt och politiskt engagemang det tidiga 1970-talets tidsanda. Två fotografier från Vietnamkriget sammanfogades och översattes till väv för att nå både våra sinnen och tankar.
Vävandet var en livshållning för Maria Adlercreutz. I bildvävarna ryms även hennes relation till naturen, som gav både vila och stimulans. Hon vävde också för sina vardagsbehov. Randningen i hennes trasmattor blev till musik. I sitt färgeri kunde hon framkalla exakt den nyans hon behövde för att hitta bildens uttryck. I akvarell och teckning tränade hon sin blick. Tidiga kyrkliga vävar vittnade om hennes känsla för textilens arkitektoniska roll.
Maria Adlercreutz, väverska mellan mörker och ljus, är den första helhetspresentationen av Maria Adlercreutz samtliga verk i bokform. Den belyser mångsidigheten i hennes skapande arbete genom fördjupande konsthistoriska analyser, genom texter hon själv skrivit, och genom flera minnesbilder.
Under hösten är Maria Adlercreutz också aktuell i inte mindre än tre utställningar i Stockholm. Dels i den första stora retrospektiva utställningen Med världen i väven på Thielska galleriet, dels i en mindre separatutställning på Handarbetets Vänner, samt, med flera textila konstnärer, i utställningen Textila undertexter i Marabouparken i Sundbyberg.
