Titeln kan också köpas via:
Akademibokhandeln
I hyreslägenheten där jag bor finns en kakelugn. Visserligen igenmurad men ändå; ett konsthantverk i mitt nya hem. Ett konstverk. Det har fått mig att börja lägga märke också till andras kakelugnar i staden. Det finns ganska många i Malmö. De flesta verkar vara igenmurade och kan inte längre eldas i – ändå står de kvar och berättar tyst om en annan tid. Inte sällan är de mer än 100 år gamla. Tänk om de kunde berätta vad de varit med om!
För en tid sedan gav jag mig i kast med ett oväntat projekt, när jag fick frågan att vara med och göra en bok om kakelugnar. Det kändes först som ett alltför fackmässigt ämne för mig och mitt förlag, men det ändrades när jag träffade Katarina Widén och Sofia Holgersson.
Detta är upptakten till en historia om tio speciellt utvalda kakelugnar i Malmö och de människor som får lov att leva i deras närhet idag. En hyllning till något som varit och som fortfarande är.
De hade en helt annan syn på kakelugnar – ett personligt och högst entusiasmerande förhållande till dessa värmekällor – och ville gärna göra en bok av det. Men det var noga att det skulle handla lika mycket om människor som kakelugnar.
Vad betyder dessa gamla eldstäder för människor idag? Hur används de när de inte fyller någon praktisk funktion längre? Vad finns det för tankar, känslor och berättelser knutna till dessa snudd på museala ting i vår digitaliserade värld? Sådant ville de belysa. Där väcktes min nyfikenhet.
Ganska snart stod det dock klart att ingen av oss egentligen vill göra en bok. Vi ville inte placera kakelugnen i en kontext av teknik och historik, och slutligen arkivera vår avhandling mellan två hårda pärmar. Tvärtom.
Vi ville istället vi lyfta fram och levandegöra kakelugnen i ljuset av vår samtid. Vi bestämde oss för att porträttera tio noga utvalda kakelugnar tillsammans med deras sambor.
Boken – som snarare blev en katalog, med sitt tidningsliknande format (240 x 400 mm) – fick namnet:
Min kakelugn & jag. Katarina Widén står för intervjuerna och Sofia Holgersson för fotografiet.
Vår förhoppning är att Min kakelugn & jag ska fungera för läsarna ungefär som arbetet med den gjort för mig. Det vill säga förmedla känslan av kakelugnen som ett förvisso antikt men fortfarande, och i allra högsta grad, betydelsefullt och besjälat föremål.
Slutligen ett tack till kakelugnsmakaren Jan-Erik Mattiasson som bidragit med faktatexter och till MKB för förordet.
