Titeln kan också köpas via:
Akademibokhandeln
Bookhero
Denna bok Resa i Ranarike blev jag glatt överraskade av. Den är bara sååååå bra!
Innehåller massor av fakta, historik och företeelser. Grattis Lumio förlag ni har gett ut en KANONBRA BOK!
Ranavävning har fått utmärkelsen ”Levande kulturarv 2025”.
Denna bok Resa i Ranarike är jag glatt överraskad över för den är innehållsrik, fängslande och sååå bra!
Innehåller massor av fakta, historik och företeelser. Grattis Lumio förlag ni har gett ut en KANONBRA BOK! Kunskap om ranans historia bidrar till att hålla intresset för ranan vid liv.
En kulturhistorisk rundtur över Nordkalotten. Norge, Sverige, Finland och en lite del av Ryssland.
Rana är en tjock randig ylleväv med tre stadkanter, vävd i tuskaft där inslaget döljer varpen och är hårt slagen samt är vattenavvisande.
Förr användes ranan som täcke och när den blev utnött användes den som ytterligare ett lager på kåtans tältduk. De som levde vid kusten använde den vid sjöfärder att sova på eller under. I nödfall kunde den också spännas upp som segel. Idag pryder ranan väggarna i många hem.
Ränderna i en rana är inte ränder på måfå, utan ranan är en berättelse om norrsken och isiga novembernätter, om hemgården, hjortronmyren och drömmen som aldrig blev verklig. Ranorna är laddade med upplevelser, minnen och känslor.
Ranans historia på Nordkalotten sträcker sig över flera hundra, kanske mer än tusen år. Kanske vävde nordkalottborna redan på 600-talet e. Kr. täcken av ull. Kanske var det tidigare.
Alternativet var att använda en fäll av något djur för att hålla värmen under natten. Men fällar är tunga och tar stor plats, vare sig familjen är bofast eller ofta flyttar på sig. Särskilt om ranan är blöt eller fuktig. Men ett vävt täcke var lätt att torka, och lätt att rulla ihop och förvara under dagen. Likaså var den lätt att ta med sig.
Ranan användes som täcke eller som isolering längs kåtans eller kojans väggar. Idag används ranan som väggprydnad eller över en stol. Men ännu fler ligger ihoprullade i något förråd. Jag vill plocka fram ranan igen.
Vårt svenska namn rana, har sitt ursprung i finskans raanu. Så heter den även på meänkieli. I Norge kallas den för grene på kvänska, och på samiska radno. Skoltsamerna säger ranna.
Ranan hör hemma på Nordkalotten. Ranarike breder ut sig från Norge österut bort till skoltsamerna på Kolahalvön i Ryssland. Samer, tornedalingar, kväner, lantalaiset, alla räknar de ranan som sin.
Från och med 2025 finns ranavävning i Sveriges nationella förteckning över immateriella kulturarv. Som enkelt kan uttryckt vara traditioner och kunskaper som förs vidare mellan människor. Läs mer om Levande kulturarv.
