
En bok om luffare, järntråd och trådslöjd.
Det började med en brödnagg. När Vreta Klosters hembygdsförening frågade Sven Axner om ha kunde tillverka en brödnagg av ståltråd blev han så biten av uppgiften att han tillverkade ett femtiotal. De såldes på en marknad och så var intresset fött.
Sven Axner har sedan dess utvecklat trådslöjden och hållit åtskilliga kurser.

Tanken på en ren handbok föddes, en bok med anvisningar om lämpliga verktyg och material. Resultatet blev en bok som även rymmer trådens kulturhistoria, tillbakablick på järnhantering, tråddrageri, några luffare liv och deras verk.

Inte förrän i slutet av 1900-talet blev trådarbeten accepterade som slöjd. Fortfarande finns många som anser att det inte är något vidare hantverk att böja ståltråd.

Kanske återspeglas luffarnas låga samhällsställning i detta att deras slöjd inte hade något vidare anseende.
Trådtjack, luffarslöjd, trådslöjd, kalla det vad som helst. Länge var detta en bortglömd svensk hantverkstradition. Men nu har den plötsligt högintressant och har fått plats i de mest fashionabla inredningsbutikerna.

Intresset för trådslöjd växer och det hålls kurser runt om i landet. Trådslöjden är ett kulturarv så gott som något att förvalta. I boken »Trådkonster« skrivs detta hantverks egen kulturhistoria.

