Redovisning av kunskaper och forskningsbehov.
Vid oroputsning och avfärgning av äldre byggnader med kulturhistoriskt värde är det angeläget att ursprungliga material fortfarande kommer till användning. Till putsning av fasader användes förr alltid kalkbruk, till putsens avfärgning kalkfärg. Efter andra världskriget har emellertid putstekniken förändrats. Samtidigt har kunskaperna om äldre putsmetoder minskat varför vi idag många gånger vet alltför lite om hur kalkputsade fasader skall renoveras.
Med anledning härav har byggnadsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen och riksantikvarieämbetet inlett ett gemensamt utvecklingsprojekt om kalkputsningsfrågor. Projektets syfte är att förbättra kunskapen om material och metoder för vård av byggnadsminnesmärken, byggnadsminnen och kyrkor. som är skyddade enligt ulturminnesvårdens speciallagstiftning, liksom andra byggnader med kulturhistoriskt värde.
Denna skrift är den andra delredovisningen av projektet. l den anges principiella utgångspunkter för oroputsning och avfärgning av kulturhistoriskt intressanta byggnader. Vidare sammanfattas dagens tekniska och historiska kunskaper samt forskningsbehov . Den första delredovisningen av projektet. skriften ”KALKPUTS l”, redogör för en inventering av
220 st kalkputsningar och kalkavfärgningar som utförts i Sverige mellan åren 1960 och 1980.
